JAG MINNS MED VÄRME familjemiddagarna under jul och nyår när jag växte upp. Allt från kläderna, nystruken blus med krås, skotskrutig kjol, vita kalasbyxor (aka strumpbyxor) och svarta lackskor till dofterna, maten och samtalen de vuxna emellan. Borden som dukats med damast, festporslin, mängder med glas. Den lilla träkyrkan i fönstret, en kopia av S:t Nikolai, med sina små figurer, bomull som snö och dofterna av hyacint, gran, glögg, tantparfym och Old spice rakvatten.
Hos farmor och farfar var det barnbord som gällde. När vi blev tonåringar flyttades vi över till vuxenbordet. Vid ett tillfälle började jag äta innan farfar sagt varsågoda och fick raskt en skarp tillsägelse av den ampra fastern. Hur vi var tre kusiner som skulle dela på 33 centiliter läsk, ”delar du så väljer jag”. Samtalen…
