Vid en pampig gudstjänst i Kalmar år 1397 kröntes den sextonårige Erik av Pommern till kung över dåtida Europas största rike: Sverige med Finland, Norge, Danmark, Färöarna, Island, Grönland, Shetland och Orkneyöarna.
Bakom honom fanns den mäktiga danska drottningen Margareta, kvinnan som skapade den nordiska unionen. Hennes ende son hade avlidit som ung. Den ende manlige arvtagare hon hade kvar, var hennes systerdotterson, som hette Boguslaw.
Hans far, som hade en grip i sin vapensköld, var hertig av en del av Pommern, vid Östersjöns sydkust som i dag är polskt område och där befolkningen då talade ett västslaviskt språk, pomeranska.
Gossen fördes som sexåring till Roskilde och fick där det nordiskt klingande namnet Erik.
Han blev en ståtlig yngling, närmare 190 cm lång med tjockt gyllenblont hår. Han var så…