För den trettonåriga Cecilia var den 28 maj 1999 en alldeles vanlig fredag. En stunds välbehövlig vila från skolan och flera lediga dagar som hon kunde tillbringa i stallet, platsen där hon älskade att vara. På lördagen var det dags för Eurovision Song Contest, och Charlotte Perrelli, eller Nilsson, som hon hette då, skulle tävla för Sveriges räkning. Det skulle bli en härlig helg, med både hästarna och bra på tv.
För hennes lillasyster Sara, elva år, var det inte en lika vanlig fredag. Hon vaknade med fjärilar i magen, för den här dagen, den hade hon sett fram emot länge. Dagen innan hade hon åkt till Danmark på läger med musikskolan och faktiskt sovit borta. Planen var att hon skulle återvända hem till Karlsborg igen sent på lördagskvällen. Det…
