HANDEN GREPPAR MOBILEN nästan utan att hjärnan registrerar det, tummen hittar omedelbart mappen med den lilla rosa-gula appen. Klick, klick, scroll, scroll. Flödet är never ending, det borde även gälla inspirationen. Men ögonen fastnar inte längre på något. Jag känner mig tom. Tom och proppmätt på samma gång, som när jag tryckt i mig en hel chipspåse i stället för middag.
Jag har älskat Instagram. Facebook var ett nödvändigt ont, Tiktok är för snabbt och skrikigt, Bereal känns roligare i teorin än i praktiken. Men Instagram har varit min happy place, en liten bubbla jag noga kurerat, och som under åren gett mig både inspiration, kreativitet och inte minst riktiga relationer (ok jag erkänner, i takt med att min följarskara på inredningskontot @ettrumtill närmat sig 200 000, även enorma mängder…
