”JAG ARBETAR VÄLDIGT ANALOGT. JAG TECKNAR, MÅLAR, KLIPPER UT FORMER OCH FLYTTAR OMKRING ALLT TILLS BITARNA HITTAR SINA PLATSER.” I Emilia Ilkes konst flyttar olika figurer in och ut ur kompositioner som inte sällan känns som små rum. Relationer uppstår mellan figurer och former och berättelser skapas. Efter en snabb grundmålning börjar hon ofta en ny bild genom att förse bildytan med ett golv.
– Det känns logiskt, som att inreda. Jag grundar, väljer färg, sätter ett golv eller bord på plats och sedan flyttar prylar eller figurer in, berättar Emilia.
Själv bor hon i stora rum, högst upp i en gammal skola från 50-talet på Hägerstensåsen, i en av Stockholms stadsnära, södra förorter. Höga talltoppar vajar utanför lägenhetens enorma fönster, som skulle platsa i vilken ateljé som helst.
–…