”Konstnären själv är på plats: elegant dandy med sylvasst intellekt, ständig observatör.” Det är eftermiddag. Konsert. Stadens mer sofistikerade och modemedvetna modelejon – l’haute bourgeoisie – är samlade i Tuilerierna för att lyssna på musik. Andas ut, under kastanjeträden. Det är elegant och avslappnat som gäller i den sköna skuggan. Det samtalas, skrattas, reflekteras.
Också konstnären själv är på plats: den geniale Édouard Manet (1832–1883), tänkare och elegant dandy med sylvasst intellekt, ständig observatör och man av sin tid. Född och uppvuxen i Paris i en förmögen familj. Ser du honom? Där, med käpp, långt till vänster i bild, lite utanför allt? I marginalen? Det finns en tanke med det, med distansen: han betraktar inte sig själv som huvudperson. Och för att se ordentligt, för att se verkligheten, krävs avstånd.…